Utseende julafton.

Jag drar mig fortfarande starkt för att ta av mig gördeln, lossa förbanden och ställa mig i duschen.

Tycker det är otäckt och sjunker ihop i ryggen för att det känns som att jag är väldigt instabil i muskulaturen, som om jag inte har några muskler att hålla upp överkroppen med.

Men eftersom det var julafton igår var jag ju tvungen.

Magen är ju inte så här skrynklig egentligen, men jag drar åt gördeln ganska hårt och då blir det så här av den. Som ni ser blöder det fortfarande ifrån hålet där i mitten av ärret. Men det känns inte som att det är någon större fara. Men jag ska ringa om det i mellandagarna och hoppas att de svarar. 

Profilbild, första efter op. Ni ska få se mer bilder från innan också senare.

Fotfarande svullen förstås, och en ful hållning eftersom jag inte sträcker på mig helt än.

MEN, jag kan inte beskriva hur fantastiskt det känns att inte ha den där 1 ½ kg degklumpen där vid troskanten. 

Annars är det som gör mest ont rejäla övningar för bukmuskulaturen. Hosta, skratta och nysa skär som knivar i magen. Vilket är fruktansvärt jobbigt, särskilt att inte kunna skratta. Naturligtvis ännu mer tråkigt i dessa tider då man träffar många människor som man skrattar mycket ihop med. Fruktansvärt tråkigt att faktiskt behöva gå iväg då :-( Men det blir nog bättre snart det med.

Jag försökte mig, i förrgår, på att strunta i morfintabletterna som jag har vid behov men som jag tagit mer eller mindre regelbundet, och hade då en riktig pissdag med mycket ont. Men igår körde jag med morfinet regelbundet ihop med de andra tabletterna och mådde som en prinsessa hela julafton igenom. Uppenbarligen är jag inte redo att sluta med dom än!